﻿Årets ſommar lät, åtminſtone i wåra trak=
ter. länge wänta på ſig. Detta har wäl i ſin
mån bidragit dertill, att brunnsgäſterna i år
ſamlats ſå ſent och att tills dato ſå föga lif
wi ſat ſig inom brunnsſocieteten i utfärder. ba=
ler etc. etc. Emellertid anlända ſlutligen de
wäntade, ſom under några månader ſkulle beſol=
ka Nonneby annars ſå folktoma gator. Ockſå
wiſa desſa nu ett lif och rörelſe. ſom ſkulle an=
ſtå hwilken ſtörre ſtad ſom helſt. Men Ron=
neby har ockſå ſnyggat upp ſig i förwäntan
på ſina främlingar. Huſen, förr ſwarta och
mörſa, hafwa nu gjort ſin toilett, d. w. ſ.
bliſwit panelade och målade och ſe riktig ny=
ſtärkta ut i ſin nya drägt, ſomliga hafwa till
och med en liten förtjuſande gröſkande träd=
gårdsgördel kring ſig. Desſa tillhöra natur=
ligtwis <aq>”la haute volée”</aq> bland de öfriga och
ſtiga ock ſtåtligt i wädret. Endaſt kring kyrkan
och preſtgärden, på höjden deruppe wid fallet,
finnes ännu en återſtod af det Renneby ”ſom
gått”, — ett minne från, Gud wet huru många
århundraden tillbaka. Utom denna ſtadsdel,
med ſina ſmå kejor och trånga, krokiga gator,
framſtäller den öfriga ”byn”, typen för en mo=
dern ſtad med planteringar, wattenkonſter m. m.
Hwad ſärſkilt planteringarne pä torgets nedre
del angår, har wid dem den förändring förſig=
gått, att den gatan, ſom åtſkilde dem, nu är
borttagen, ſå att de nu utgöra en enda ſtörre
promenadplats, i hwars midt en basſin af hug=
gen granit med ſin wattenutkaſtare är anlagd.
Så har Ronneby i yttre afſeende tilltagit i